Okej, då kör vi. Leila K:s Electric strömmar ur högtalarna, jag andas snabbt och djupt några gånger och börjar sedan min färd upp och ner mot redaktionsgolvet. Tanken är att jag ska klara 100 armhävningar i följd, ett mål jag satte upp två månader tidigare.
Hittills har jag som mest klarat 65, och jag känner mig uppriktigt sagt inte riktigt redo. För att öka mina chanser att lyckas har jag tagit hjälp av min kollega Nora, som är HIT- och intensivjympaledare. Kan någon tvinga mig att göra 100 armhävningar är det hon.

De första femtio är strikta, stadiga, fina. Men sedan känns det allt tyngre. Jag gör fem till. Och ytterligare fem. De första tecknen på att kroppen inte riktigt vill lyda infinner sig i form av skakningar. "Tio till", "fem till" uppmuntrar Nora med jämna mellanrum. Det är klokt att fokusera på att klara några åt gången. Jag lyckas ta mig förbi min mentala tröskel, 65, och gör fem till. Men kvaliteten börjar i ärlighetens namn att sacka. Jag blir allt sämre på att hålla axlarna och armarna parallella, och skakningarna i benen blir allt värre. Nora ger mig tips för att återfå kontrollen och behålla fokus. Hon lyckas, jag matar på några till. Leila K gastar Ça plane pour moi, jag är uppe i åttio och känner att det kan gå vägen. Några till, några till. Nittio.

Skakningarna börjar likna konvulsioner men det är bara att fortsätta. En till, andas, en till, andas, en till. Jag får segervittring.
Men så, vid 97 avklarade armhävningar tar det stopp. Min kropp dråsar mot golvet och jag lyckas inte uppamma den viljestyrka som behövs för att hindra den. Neeej! På något sätt lyckas jag pressa fram en sista gnutta jävlaranamma och trycker mig upp från golvet på returen

(nästan i alla fall). Och gör på samma sätt två gånger till. Innan jag faller ihop i en hög.

Nora är extremt snäll och ger mig godkänt. Jag har ju ändå, på ett eller annat sätt, tagit mig upp och ner mot golvet 100 gånger i sträck.

Utan peppningen hade jag inte lyckatsså pass bra. Det hade inte gått hemma på mitt vardagsrumsgolv. Det hade inte gått utan Nora. Och det hade inte gått utan Leila K.

Kommentera artikeln