Friskis&Svettis är lite som Nya Zeeland. Och då syftar jag inte på att populationen lär bestå av fler får än människor, utan på att det är en närmast underskön liten demokrati som haft god tillväxt under många år.
Det där lät långsökt. Jag får försöka förklara mig.
Först tar vi det mest uppenbara, tillväxten. Under 2000-talet har antalet medlemmar i F&S ökat med nästan 150 procent och nu är vi över en halv miljon, bara i Sverige. Det är en ansenlig del av befolkningen!
Jag blir påmind om detta allt som oftast, bland annat genom att människor jag känt under olika faser i mitt liv men tappat kontakten med, får syn på mig i den här spalten och hör av sig. Det är väldigt roligt. Ett mycket bättre kontaktfönster än Facebook.
Sedan har vi det här med att betraktas som underskön. Här syftar jag främst på att medlemmarna nästan idoliserar sin förening.
För tredje året i rad har Svenskt kvalitetsindex mätt vad svenska folket tycker om sina träningscenter. För tredje året i rad har F&S nöjdast medlemmar. Imagen och prisvärdheten får toppbetyg. Och de 16 370 funktionärernas engagemang och bemötande lever upp till medlemmarnas högt ställda förväntningar.
Men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. En sak som medlemmarna tycker att F&S kan förbättra är hanteringen av klagomål.
Det är här min demokratiparallell kommer in i bilden. Friskis&Svettis är en förening, med allt vad det innebär. Till exempel medlemsdemokrati.
Många klagomål innefattar önskemål om förändringar, och dessa är ofta av karaktären att de bör beslutas av medlemmarna tillsammans, på årsmötet.
Om medlemmar framför klagomål/förändringsförslag är sannolikheten därför stor att svaret, istället för ja eller nej, blir: Skriv gärna en motion och skicka till oss så tar vi upp den på årsmötet om x antal månader och om tillräckligt många där röstar för din motion så kan den rentav komma att förverkligas i framtiden.
Icke desto mindre tycker ju de flesta av oss att demokratiska processer är närmast undersköna i jämförelse med alternativen.