Som femåring flydde han med familjen från Chile och växte sedan upp i en Stockholmsförort. Nu har ekonomidoktoranden Ignacio Concha-Ferreira fått novelltävlingsjuryn på fall.

Grattis, du har vunnit Friskispressens novelltävling!
-Nej, lägg av. Det är inte sant. Gud vad häftigt. Vilken ära. Vad coolt. Helt fantastiskt!
Du valde att skriva om fotboll - varför?
-Jag är lite av en fotbollsnörd. Det är verkligen världens vackraste spel. Men i novellen är idrotten i bakgrunden. Det jag främst ville förmedla var ett sommarminne från barndomen. Fotbollen var bara en farkost för minnena.
Så berättelsen är självupplevd?
-Ja. En gång när jag var ung grabb och vi spelade en match gjorde jag ett mål som jag egentligen inte hade kapacitet till. På den tiden var man ju de bästa spelarna - Johan Cruyff, Mario Kempes, Ralf Edström - och just den gången var jag Kempes. Han var coolast.
När började du spela fotboll?
-Jag var väl 10-11. Och jag har fortsatt i alla år. Nu är jag lagkapten i ett lag med polare. Vi har spelat tillsammans i 20 år. Vi kör inomhus varje söndag.
Och så tränar du på Friskis&Svettis - vad och varför?
-Oftast kör jag ett 2-3 spinningpass i veckan och lyfter lite skrot före eller efter. Det är ett bra sätt att förbättra konditionen så att jag orkar springa mer på söndagarna.
Vad gör du till vardags?
-Jag har jobbat i många år som arbetsförmedlare men nu är jag tjänstledig och doktorerar i företagsekonomi på Stockholms universitet.
Vad forskar du om?
-CSR, Corporate Social Responsibility. Det handlar om organisationers och företags olika sätt att ta ett socialt samhällsansvar. Jag fokuserar på hur företag engagerar sig i mångfaldsfrågor, till exempel genom att anställa personer med någon form av funktionshinder. Vad är äkta engagemang och vad handlar mest om att värna varumärket?
Varifrån kommer du?
-Jag är född i Chile. Familjen kom hit 1973, när jag var fem. Mina föräldrar var politiskt aktiva och var tvungna att fly efter militärkuppen. De var Allende­anhängare och min pappa var politiskt engagerad högt upp.
Minns du flykten?
-Jag har rätt tydliga minnesfragment. Det var smådramatiskt. De kom och hämtade oss tidigt på mor­gonen. Den svenske ambassadören, Harald Edelstam*, hade dragit i en massa trådar, också för min fars räkning.
Hur var det att komma till Sverige?
-Bra. Vi hamnade i Rinkeby men efter ett år flyttade vi till Kungshamra, där jag växte upp. Jag lärde mig språket ganska snabbt och fick kompisar. Min storasyster och jag började snart prata svenska med varandra, men då bestämde våra föräldrar att vi skulle prata spanska hemma. Då tyckte jag att det var en dum regel men nu är jag tacksam. Det är bra att vara tvåspråkig.
Har du dubbelt medborgarskap också?
-Ja, men jag vill inte säga att jag är 50/50, utan snarare 100/100.
Har du funderat på att flytta tillbaka till Chile?
-Nej. Mina föräldrar flyttade tillbaka i slutet av 90-talet och jag åker gärna och hälsar på. Men själv är jag rotad i Sverige.
Varför deltog du i novelltävlingen?
-Det var en kul tävling och ett sammanhang jag gillar. Jag älskar verkligen Friskis&Svettis, både att träna där och som idé. Det är viktigt att föreningsidén värnas i dagens - ursäkta klyschan - kommersialiserade samhälle.
Varför gillar du att skriva?
-Man har tillgång till hela världen när man skriver. Och man kan flytta sig tillbaka i tiden 30 år, som en tidsmaskin, det är fantastiskt. Jag när en dröm att syssla med författarskap och har ett halvfärdigt romanmanus som legat i dvala ett tag. Efter det här måste man kanske sätta i gång igen ...
Ja, gör det!

*Ambassadör Harald Edelstam blev känd som 1970-talets Raoul Wallenberg efter att ha räddat livet på många chilenare efter Pinochets militärkupp 1973.

Ignacio Concha-Ferreira
Ålder: 42.
Bor: Gröndal, Stockholm.
Gör: Doktorerar i företagsekonomi.
Familj: Singel.
Intressen: Fotboll, kultur, musik, litteratur. Jag läser alltid något skönlitterärt, annars blir jag galen av all kurslitteratur.
Favoritmuskel: Lårmuskeln, känslan när benet pendlar inför ett skott.
Devis: Sätt den i krysset!

Läs Ignacios vinnande novell i papperstidningen - finns att hämta på din Friskis&Svettis-lokal!

Text: Mattias Wising
Foto: Linda Forsell
Juryfoto: Lisa Röstlund