Blir inte konditionen bättre trots att du tränar flitigt?
Förklaringen kan finnas i dina gener, visar ny forskning.
I forskarkretsar har det varit känt länge att löpturer och svettiga jympapass inte ökar konditionen lika mycket hos alla.
-Vi har inte vetat varför. Men nu har vi identifierat specifika gener som verkar styra hur vi svarar på fysisk aktivitet.
Det berättar Carl Johan Sundberg som är läkare och docent vid Karolinska Institutet och ansvarig för en delstudie i ett större internationellt forskningsprojekt.
Tre grupper med sammanlagt 514 försökspersoner fick uthållighetsträna på cykel mellan 6 och 20 veckor. Före och efter perioden testades deras maximala syreupptagningsförmåga, vilket är ett mått på kondition.
I medeltal ökade syreupptagningen med 15 procent, en siffra som är normal för den genomförda träningen. Några förbättrade konditionen med upp till 35 procent.
-Det anmärkningsvärda var att en femtedel av testpersonerna endast ökade syreupptagningsförmågan med upp till fem procent. De hade alltså inte lika stor möjlighet att ta till sig träningen, säger Carl Johan Sundberg.
Före och efter träningsperioderna togs även muskelprover. Genom avancerade analyser upptäcktes bland annat ärftliga skillnader i uppbyggnaden i elva gener. Forskarna tror att det kan förklara en mycket stor del av skillnaderna i hur kroppen reagerar på träning, exempelvis hur konditionen förbättras och hur blodtrycket påverkas.
Enligt de nya resultaten har en del förmodligen svårt att tillgodogöra sig konditionsträningens inverkan på hälsan, bland annat de goda effekterna på hjärta och kärl.
Framöver hoppas forskarna att en genanalys ska kunna ge exempelvis läkare som ordinerar fysisk aktivitet råd om vilken typ av träning som bäst kan hjälpa den enskilde att förbättra sin hälsa.
-Vi svarar olika på olika typer av träning. Vissa får större hälsoeffekt av styrketräning på gym, andra av lågintensiv träning och ytterligare andra av intervallträning. Det vore bra att veta så att vi kan få ut mesta möjliga av den tid vi lägger på träning, säger Carl Johan Sundberg.
Dessutom skulle patienter som saknar "rätt" genuppsättning kunna få skräddarsydda kost- eller läkemedelsordinationer som kompenserar för att de har svårare att öka sin kondition och därmed få bättre hälsa.
Det kommer antagligen att dröja innan alla som önskar har möjlighet att göra genanalyser. Carl Johan Sundberg tror att många som har svårt att förbättra sin kondition redan har märkt det, utan analys.
-De tränar och tränar men tycker inte att det händer något. De lägger ofta av, det är frustrerande när träningen inte känns lättare med tiden. Det är synd, de kan i stället försöka variera sin träning för att se om det kan ge effekt. Till exempel kan de ändra intensiteten och kanske lägga in intervallträning av olika slag, säger Carl Johan Sundberg.
Han tror även att våra olika genuppsättningar skulle kunna förklara varför vissa slutar med konditionsidrott som barn.
-Föreningarna kan tänka på att variera träningen och ge utrymme även för den som inte elitsatsar. Man bör komma ihåg att de som presterar mindre bra i 14-årsåldern kan växa ikapp och förbi de allra bästa i 17-årsåldern - om de bara fortsätter med träningen.
Däremot oroar han sig inte för att forskningsresultaten öppnar för att idrottsklubbar framöver ska kunna använda genanalyser för att hitta och hårdsatsa på barn med lämplig genuppsättning.
-Visst kan det missbrukas, det kan allt gott. Men i det här fallet tror jag fördelarna överväger, säger Carl Johan Sundberg.
Carl Johan Sundberg, docent vid Karolinska Institutet.
Text: Madeleine Carlsson