Jobbet har fått honom hotad till livet.
Ett tag tänkte han sluta.
Men fotbollsdomaren Martin Hansson fortsatte.
I sommar dömer han i VM i Sydafrika - och för det har han tränat upp sig på Friskis&Svettis.
Färgen på villan i Holmsjö där han bor kan inte avslöjas. Av säkerhetsskäl. Telefonnumret är hemligt och får inte lämnas ut till någon i onödan. Det påpekas noga.
Martin Hansson tycker egentligen inte om att prata om hoten.
- Och det är väl inte kul att läsa om för era läsare heller? säger han.
Utanför bilfönstren breder gröna skånska åkrar ut sig, garnerade med snurrande vindkraftverk. Färden går mot Malmö, där han ska döma en match mellan hemmalaget och Halmstad under kvällen.
I sommar får han vara med om en betydligt längre resa.
Uttagningsprocessen har pågått i två år, med kandidater från hela världen. Till slut står nu Martin Hansson kvar. Som en av 30, varav tio från Europa, har han gallrats fram för att råda över rätt, fel, poäng och straff i VM i Sydafrika.
Hans rankning som domare råder det inga tvivel om.
- Det känns verkligen härligt. Det är klart att det är ett bra kvitto.
Till en början spelade han själv fotboll, i 14 år, fram tills han fyllde 22. Men någon elitspelare insåg han rätt tidigt att han aldrig skulle bli. Ändå var det fotboll han ville hålla på med.
Han provade att döma i några småmatcher.
- Spelare, ledare och även andra domare var nöjda med det jag gjorde. Så jag fick klättra och kom ganska snabbt upp i seriesystemet.
Plötsligt hade han hittat sin stora talang.
- Det var roligare att döma än att spela. Jag kände att det här var min grej. Jag trivdes i rollen som domare.
Vad som fick just honom att trivas i domartröjan har han svårt att svara på. Men enligt Martin Hansson krävs ödmjukhet och ledaregenskaper. Och att man själv spelat fotboll.
- Jag tror det är ett måste för en fotbollsdomare, för att man ska ha känslan för spelet, hur det känns att vinna, hur det känns att förlora.
Han är märkbart obitter över att det alltid är spelarna som får glänsa inför publiken, samtidigt som domarna ofta får ta skit.
- Fotbollsdomarna är serviceorganisation för fotbollen. Det är spelarna som blir stjärnorna och det är så det ska vara. Vi ska se till att spelarna får utlopp för sitt kunnande och inte blir nedsparkade. Vi ska gynna fotbollens artister.
Men Martin Hanssons anspråkslöshet och kärlek till sporten har inte skyddat honom från domarmyntets baksida. Liksom större delar av kollegiet har han fått smaka på enskilda klubbsupportrars ilska och hat.
För honom är konsekvenserna påtagliga. De anonyma samtalen från folk som vill att han ska vara rädd tar plats i vardagen. Han beskriver hur han tvingas tänka preventivt, se framför sig vilka risker som skulle kunna dyka upp. Särskilt när det gäller sina två söner som är 11 respektive 8 år gamla.
- Det är beklagligt att det ska ingå i en fotbollsdomares verklighet att behöva tänka så mycket på det. Att det går ut över ens civila liv och att man måste tänka på sina barn. Och det är ju samma sak på alla nivåer. Även de som är hobbydomare blir utsatta.
Fram till hösten 2008 levde han öppet, som vem som helst, med mobilnummer tillgängligt för alla. Men ett par av domarna han utdelat i Allsvenskan ledde till att både han och hans familj fick ta emot hot. En del rena dödshot. Och efter att en spelare filmade till sig en straff i en match mellan Liverpool och Atlético Madrid ringde fler än någonsin.
Martin Hansson fick nog, polisanmälde och fick skyddade personuppgifter.
Och övervägde att sluta.
- När det var som värst så funderade jag - är det verkligen värt att hålla på?
Polisen har sällan bevis nog för att agera och problemet tycks generellt svårt att göra något åt. Martin Hansson kan varken se att fenomenet ökar eller minskar. Snarare är det konstant.
- Vi som domare måste ju vara så försiktiga som möjligt, och de som utreder det måste göra så gott de kan. Men det här är något större. Det är beteende och attityd som måste förändras. Det är ett samhällsproblem.
Men trots allt är fördelarna med jobbet större.
- Allt man får vara med om och uppleva. Allt från härliga Allsvenska-matcher till att resa runt hela jordklotet. Det är ju helt underbart.
Att familjen stöttar honom hundraprocentigt i det han gör är en förutsättning för beslutet att fortsätta.
- De står bakom mig helt och fullt. Och
nu när det här har blivit mitt heltidsyrke är det så att jag är hemma mycket mellan varven och det är ju jättebra.
Han skulle även stötta sönerna om det vore så att de var intresserade av att följa sin far i fotspåren.
- Ja, något annat vore ju att idiotförklara mig själv i det val jag har gjort.
Det dilemmat tycks han dock aldrig behöva ställas inför.
- Den ene ska bli pilot och den andre ska bli "svärfar och miljonär", så det blir nog inte aktuellt.
Storheten i VM gör honom inte nervös. Tvärtom. Martin Hanssons fysik är på topp.
- Jag känner mig vältränad nu och litar på det jag gör.
I början av förra året var läget annorlunda. Han hade precis lagt ner jobbet som brandman, eftersom domarkarriären allt mer tog över.
Han drogs med skador och problem i vader, ena hälsenan och en fraktur på skenbenet.
- När jag inte varit lika tränad har det
hänt att det har blivit ett hinder i jobbet. Om man känner sig trött är det svårt att hålla koncentrationen, och den är ju
a och o.
Men en fysioterapeut satte ihop ett träningsprogram och föreslog Friskis&Svettis i Karlskrona. Sedan dess har han tränat både styrka, smidighet, bålstabilitet och kondition med gym, löpning och spinning.
I dag är Martin Hanssons form bättre än någonsin - vilket behövs. En domare rör sig mellan 11 och 15 kilometer per match.
- Jag känner det tydligt, att jag är piggare under matcherna, löpningen funkar bättre och jag återhämtar mig snabbare efteråt.
Inte heller hotrisken skrämmer honom inför VM. Säkerheten är rigorös med stora polispådrag.
- Det ska framför allt bli fantastiskt att uppleva det här.
Text: Lisa Röstlund
Foto: Stéfan Estassy
Kommentera artikeln
,