Vi lever i ett samhälle där man räknas som lyckad om man har samlat på sig många fina föremål och förfogar över en stor yta. Men att ha lagt på sig många kilon och således kan uppvisa en stor kroppshydda - aja baja. Förr var fetma en statusmarkör, nu demonstreras välståndet av synliga benknotor.   
Det här påverkar oss alla. Vi får en neurotisk inställning till vårt dagliga bröd, att njuta hämningslöst av mat är tecken på en skamlig karaktärssvaghet. Och så går vi där och håller in magen och står emot lusten. Syndar vi på nåden och mölar i oss den där morotskakan gör vi det ångestfullt. De dåliga nyheterna är att vi då har börjat utveckla ett ätstört beteende.

Men nu kommer de goda nyheterna. Släpp dina stränga tankar. Sluta tänka "får inte". Ja, gör det genast. Ju fler gånger du tänker att du INTE får, desto starkare blir fixeringen vid de syndiga läckerheterna.
Jag har själv slösat alldeles för mycket energi på att undvika energi (kalorier). Men det är slut med det, för numera gör jag tvärtom. Jag tänker: Jag FÅR! Jag kan ta den där glassen eller kakan, den gör varken till eller från. Ibland händer det då att jag faktiskt inte längre har lust. Genom att inte förneka mig har jag i stället återfått kontakten med både njutning och mättnadskänsla.

 Det här knepet - att tillåta sig - kanske inte funkar på den som har en djup beroendeproblematik, men herregud, du dör inte av att prova.
Dö ska vi dessutom göra allihop, och då lovar jag att det inte är de extra kilona som känns tunga att göra upp
med. När döden kommer tänker vi nog på helt andra saker. Så: Lev och njut!

 Text: Unni Drougge