Hon försökte bli perfekt. Inte förrän hon ”sket i det” kom världsframgångarna. Nu sprider amerikanska Misty Tripoli sitt dansträningskoncept Groove – som går ut på att aldrig efterapa någon annan.
Hundratals F&S-ledare är samlade i största salen på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Det årliga rikskonventet för föreningens funktionärer, Svettisdagarna, är i gång och snart ska den stigande amerikanska stjärnan börja sitt pass.
Ryktet har föregått henne; och historier om hur annorlunda hon och hennes träning är, och att folk fallit i gråt av hennes blotta närvaro, florerar.
En kort, välsvarvad kvinna med långa, svarta rastaflätor hoppar upp i rampljuset och börjar direkt peka med hela handen.
- Friskis&Svettis är bra träning, det menar jag. Men nu måste ni glömma allt det där med att titta på en ledare. Titta inte på mig! Gör inte som jag! Titta inte på någon annan heller.
Misty Tripoli visar upp två dansrörelser per låt, som hon uppmanar alla att "göra till sina" och variera utifrån eget huvud. Men inledningsvis råkar hennes adepter ut för rejäla sågningar.
- Jag spyr, det här var det stelaste jag sett! Ni måste våga vara fulare. Sexigare. Låt era kroppar röra sig som de innerst inne vill till musiken. Jag lovar att er mamma inte kommer att få se det här! Och ge mig galna ansikten. Ni ska se riktigt från vettet ut medan ni dansar!
Och till slut blir det faktiskt lite Gökboet. Spasmiska, liksom autostimulerande höftrörelser, glosögda döda clownminer. Och när Misty under sista låten får alla att sätta sig i en tät klunga på golvet, lägga en hand på varandra och sjunga högt "You are so beautiful to meee" så ses åtminstone en tjej börja skaka och låta tårarna rinna öppet.
- Det är inte helt ovanligt att människor reagerar så, när de för första gången släpper kroppen fri, förklarar Misty Tripoli i logen efteråt.
Hon menar att hon vet vad hon pratar om. Hon började som dansaerobicsledare redan vid 16 års ålder. Men hon saknade klassisk skolning och upplevde ständiga komplex i jämförelse med "riktiga dansare".
- Dessutom har jag aldrig varit så där senig och smal som man ska vara som dansare. Jag har rumpa, lår och bröst. Jag hatade verkligen min kropp.
Komplexen övergick i bulimi.
- Ätstörningar är vanligt, och folk inom fitnessvärlden är värst! Där inpräntas man att följa efter andra och jämför sig konstant sinsemellan. Alla vill passa in, livrädda för att sticka ut.
För sex år sedan kände hon sig utled på hela fenomenet, nästan allergisk mot ramar och mallar.
I samma veva tillfrisknade hon från sin hetsätning.
Hon började föra in sitt nya
antiauktoritära synsätt på sina pass, och uppmanade deltagarna att börja röra sig mer anarkistiskt.
- Det var svårt att få in det. Folk är vana att ta emot koreografi utan att tänka själva. Men när man väl slutar ta order är det svårt att återgå till att göra det.
Plötsligt insåg hon att hon utvecklat en ny träningsform. Hon döpte den till Groove, sade upp sig från det trendiga träningspalatset och startade eget. Snart var hon sponsrad av ett världsberömt träningsklädmärke, utbildade lärjungar, Groove-instruktörer, i hela Nordamerika och Europa.
- Det är lätt att Groove-sättet sprider sig till andra delar av livet, när man inser att folk skiter i om du är perfekt eller inte. Och gör de inte det, så "fuck 'em!", slår Misty Tripoli fast.
Hon berättar att hon beslutat sig för att dansa varje dag resten av sitt liv. Och för drygt ett år sedan stod hon på en strand i Mexico, dansandes för sig själv med hörlurar till sin ipod. Det var så hon träffade den hon nu kallar för sitt livs kärlek.
- Han kom fram till mig och sa "Du måste vara galen". Han hade sett mig på håll och känt: "Hon har inga gränser. Det är henne jag vill ha".
- Han är lika galen han. Vi brukar dansa runt på gatorna och folk tittar på oss som om vi vore psykiskt störda. Men låt dem ha något att prata om! •
Text: Lisa Röstlund
Foto:Mikael Gustavsen