Celia Berndtzen vägrade dansvärldens extrema kroppsideal.
Nu intar hon jympagolvet med nyvunnen kraft.Varför ville du bli professionell dansare?- Dansen bubblar inom mig, jag måste uttrycka mig genom rörelse. Alla har ju en kropp och jag tycker om att utforska vad den kan göra. När jag var sex år såg jag min första dansföreställning och jag minns att jag blev helt tagen av dansen.
- Som 15-åring flyttade jag hemifrån när jag kom in på Kungliga svenska balettskolan i Stockholm. I dag dansar jag klassisk och modern dans och undervisar barn- och ungdomsgrupper.
Varför började du träna på Friskis&Svettis?
- När jag gick på gymnasiet i Stockholm och var hemma i Göteborg på loven gick jag med min mamma på F&S jympapass. Jag minns att jag skrattade mig igenom hela första passet för att det var så underbart att få göra något bara för att det var roligt.
- För mig var det helt främmande att motionärerna kunde sitta utanför salen och bara läsa en bok och ta det lugnt. I dansvärlden skulle man ha förberett sig för prestation. Men medeljympan var avslappnad och hade inga krusiduller, det var otroligt skönt att bara få vara.
Hur ser din träningsvecka ut?
- Jag dansar modern dans omkring tre gånger i veckan, klassisk balett två gånger och så leder jag medeljympapass. Jag har blivit mycket starkare på kort tid och konditionen har blivit så mycket bättre av jympan. Sedan rörlighetstränar jag varje kväll, gärna yoga.
Finns det några baksidor med dansvärlden?
- Absolut. Kroppsidealen i dansvärlden är extrema, särskilt inom baletten. Vi stod framför spegeln varje dag och uppmanades av skolan att inte äta så mycket. Jag har kanske inte fått vara ung fullt ut, man har mycket press på sig även som ung dansare.
- Samtidigt gillade jag även det hårda livet, att man fick kämpa, men det måste finnas balans. Jag har egentligen aldrig velat bli ballerina. Jag tycker om tekniken, men den moderna dansen passar mig bättre.
Hur förhåller du dig till din kropp och prestationer?
- Jag gick klassisk danslinje på balettskolan och där skulle man ha långa smala ben och långt hår. När jag gick ut skolan, klippte jag av mig håret började acceptera min kropp på ett annat sätt, vilket jag inte gjorde tillräckligt tidigare.
- Och det är till stor del tack vare F&S. Dit får man komma som man är. För mig är F&S en motvikt till kraven i dansvärlden.
Du håller på med en egen föreställning. Hur hittar du inspiration till dina kreativa projekt?
- Det gäller att ge sig själv kulturpiller i vardagen, det kan man aldrig få nog av. Jag tycker om att utforska och utmana gränser. Det kan handla om att dansa på en öppen gata och inspireras av vardagssituationer.
- Att få sätta rörelse i ett sammanhang är helt fantastiskt, det har alltid funnits i mig att skapa själv. Jag bli ofta trött på koreografer som kör med dansare på auditions. När jag själv är koreograf kan jag bestämma hur jag vill ha det, det är befriande. •
Text:Nora Mlik
Foto:Niklas Maupoix